Hejsan!
Då var det lill-lördag igen, och onsdagen har bara swishat förbi i väldig fart. Ikväll är det dessutom terminsstart med kören med min barndomsvän, tjoho♥ Berättar mer om henne en annan gång:)
Idag bjuder jag på ett litet restips om ni planerar någon resa framöver.
Jag tror att Sorrento-halvön och amalfikusten kan vara en av de vackraste platser vi varit på.
Jag kan varmt rekommendera att åka dit. Vi åkte med min fina kusin och hennes man, och vi valde att boka allting själva, då det inte går så mycket charter-resor till Sorrento. Och dom som fanns var så dåliga flygtider. Man flög dit sent på kvällen, och hem tidigt. Så man hade missat en hel dag. Vi flög till Rom, och där hyrde vi en bil, och körde de ca 25 milen ner till Sorrento.
Vi bodde på ett centralt hotel som hette Settimo Cielo. Ett helt okey hotell, men inte mer. Ingen restaurang tyvärr, men det fanns det ju gott om på andra ställen.
Om ni har tittat på bilder från Sorrento och amalfikusten över lag, så har ni sett att där är mycket klippor, och dom flesta hus och hotell ligger på just klippor med stup nedanför. Så även vårt hotell. Vi bodde på fjärde våningen... neråt... Det var lite skumt att åka hiss ner till sitt rum. Och jag var livrädd varje gång, för det var glasdörr i hissen och stup utanför så jag vågade inte titta:)
Men det var en fantastisk utsikt, och vi såg rakt över till vulkanen Vesuvio.
Ja här ser ni hur hotellen låg på klipporna:)
Sorrento har en mysig hamn, och ett antal trånga charmiga gränder, och gamla stan var hur mysig som helst. Limoncello görs ju här, så det kunde man smaka hur mycket som helst. Alla butiker ville sälja just deras Limoncello så klart.
Smart lösning med stolarna, haha. Genialt!
Eftersom vi hade bil gjorde vi en del utflykter. en dag körde vi runt hela sorrento-halvön och ner mot amalfikusten. Alltså det är så vackert så man kan knappt ta in det...
Vägarna var verkligen seprentinvägar, och så här såg det ut på GPS:en, haha. Jag är glad att jag slapp att köra..
Positano är nog den mest kända byn utmed amalfi-kusten, och många vykortsbilder är tagna där. Verkligen jättefint, och vi stannade där och åt lunch, för att sen fortsätt till Ravello, kanske inte lika känd, men vi ville besöka Villa Cimbrone och Terrace of infinity. Ja ni ser själva så fint. Att ströva omkring i trädgården där, och se utsikten över havet och känna oändligheten. Det var en lisa för själen.
Ett måste när man är i Sorrento är ett besök på Pompei i Neapel. Helt fantastiskt, tänkt att den legat där sen 500 f.kr!!!
Alltså att gå där och titta fick mig att önska att man kunde resa tillbaka i tiden. Jag har ingen önskan alls att se min framtid, men tänk att kunna gå där och se människorna då och hur dom levde. Att promenera runt där var verkligen att känna historiens vingslag. Och samtidigt tragiskt, och vilket öde dom fick...
Varm var det den dagen, så det fick bli en vätskepaus:)
Ja så klart upplevde och såg vi mycket mer, men då hade det blivit alldeles för långt inlägg:)
Sammanfattningsvis, res dit, ni kommer inte att ångra er. Vi var där i September, vilket är en bra månad, inte för varmt, men ändå varmt i havet.
Nähä, nu måste jag rusa och iväg och sjunga, kram kram!